måndagen den 21:e april 2014

Vilken härlig helg!

Solen har värmt oss med sommarvärme och jag har fått så mycket roligt gjort!
Mellan alla påskmiddagar med familj och släkt så har jag både sprungit min första mil och gjort fina loppisfynd^^





Pinnstolarna är mitt bästa fynd och det är något jag länge har önskat mig, men min sambo har hela tiden satt sig på tvären med argument som "dom är obekväma och hårda" och "det är väl inget fel på stolarna vi har?". Nja, klassiska pinnstolar som Nässjö-stolar och lilla Åland är kanske inte lika mjuka som våra stoppade Mio-stolar och våra stolar är inte trasiga eller direkt fula, men jag har tröttnat på dom och vill ha pinnstolar! Och som i så många andra hushåll så får kvinnan ofta sin vilja igenom^^

Jag gjorde dock en liten kompromiss och hittade fyra stycken femtiotals inspirerade pinnstolar med skålad bredare sits och efter en dags arbete med slipning, tvättning, lagning och målning så gick dom faktiskt hem hos sambon som nu erkänt att dom är både fina och sköna!
Yes!








Mellan strykningarna så har vi även hunnit med att måla vår trappa, äta en massa glass med barnen, grilla och njuta av denna härliga påskhelg.
Jag hoppas att ni har haft det lika bra som vi!






torsdagen den 17:e april 2014

Glad påsk!




Ja, visst är det väl lite märkligt, men vi svenskar är väl lite lagom knasiga med våra traditioner^^
Några som verkligen älskar traditioner är våra små guldkorn till barn och med denna bild på en påskkärring och en påskhare vill jag önska er alla en riktigt glad påsk med mycket ägg, godis och trevligheter!


Nu tänker jag krypa ner i soffan med en ny stickning, godis och film^^

fredagen den 11:e april 2014

Ladda för påsken!




Nu är det hög tid att pyssla inför påsken och även i år har Drops en liten och mysig påskkalender med gratis mönster^^
Klicka här för att komma till kalendern!

Fredagsgöra

Sådär ja. En halvtimmes effektivt stickande och ärmen och knapparna är på plats. Nu väntar vi bara på att den lille/lilla ägaren ska komma ut i världen^^


Själv ska jag nu puffa ner mig i soffan och virka vidare på min blivande vår och sommarväska i african flowers. Jag använder alldeles nya och fina färger i mitt älskade Catania grande från Coats och varje blomma är en fröjd att virka^^



onsdagen den 9:e april 2014

Varför är det så svårt?!

Ja, kan någon tala om för mig varför det är så svårt att motivera sig till att avsluta pågående projekt? Den här babykoftan tog två kvällar att sticka och nu saknas bara en ärm och knappar....och motivation :/
Hjälp!



Vårbukett!

Tänk vad glad man kan bli av nya kulörer i ens favoritgarn!
Idag kom en leverans med rykande färska färger i Coats Catania och Catania Grande till butiken. Fantastiska bomullsgarner för sommarstickningen och virkningen.
Jag är lycklig nu!^^



tisdagen den 8:e april 2014

På gång!

Slipningen är klar! Nu är det "bara" att grundmåla och täckmåla alltihop och klä trappstegen med heltäckningsmatta.
Piece of cake^^



måndagen den 7:e april 2014

Långtråkigt? Testa trapprenovering!

Jag tyckte att jag hade lite för mycket tid över så jag bestämde mig för att börja renovera vår trappa! "Buskul idé", tänkte jag och satte glatt igång med slipningen.
Och sedan dess har jag slipat...och slipat...och slipat ännu mer och gissa vad jag ska göra imorgon? SLIPA trapphelvetet förstås!

Men jag ser ändå ljuset i tunneln för imorgon hoppas jag också att jag ska hinna grundmåla delar av trappan och när allt sedan blir klart så kommer vi minsann ha den finaste trappan på hela gatan!
Men just det...lite mer slipning först...



fredagen den 4:e april 2014

En pytteliten stickning

Ikväll stickar jag en liten pyttekofta åt en kommande bebis och jo, visst drar det lite i äggstockarna när man tänker på hur små och goa dom små liven är när dom möter världen...
Fast sen tittar jag på mina egna två vilda gryn och känner mig fullt nöjd med att sticka åt andras bebisar, hihi ;)



tisdagen den 1:e april 2014

Status: Min man

Som ni nog alla vet så drabbades min sambo av en hemsk och mycket ovälkommen stroke för en tid sen. Det har nu gått ca 2 månader sedan det hände och jag känner att det kanske kan vara dags med en liten uppdatering av läget.

Det som hände den otäcka dagen var att min sambo fick en stor propp i hjärnstammen vilket är det värsta tänkbara stället att få en propp i då, i stort sett all syretillförsel till hjärnan passerar den vägen. Han föll därför direkt ner i medvetslöshet och fick obehagliga kramper, MEN änglarna var på vår sida och sakta men säkert rörde sig proppen vidare uppåt och utåt så hjärnan fick tillräckligt med syre för att överleva. Vidare började den stora proppen lösas upp och delades till flertalet mindre proppar. Dessa små proppar (eller "ploppar" som våra barn säger) for sen iväg till två ställen i hjärnan, syncentrat och lillhjärnan.

Skadorna på lillhjärnan är knappast märkbara. Där styrs motorik och balans, men min sambo har alla dessa funktioner i behåll. Det som gjorde störst skada var propparna i hans syncentra. Tyvärr så drabbades den delen av hjärnan av syrebrist vilket ledde till att han förlorade en stor del av sitt synfält. Periferin på vänster sida är borta samt synfältet uppåt och han lider även av ett flimmer i synfältet.
Men han kan se framåt, neråt och åt höger och där han ser har han starkare skärpa än vad jag har med glasögon så det är ju faktiskt bra.

Huvudvärk är ett återkommande gissel hos honom. Efter stroken har han mycket svårt för höga ljud, stimmiga miljöer och mycket intryck. Han tycker själv att allt går strålande bra ändå, men jag har nog aldrig sett honom sova så mycket middag som han gör nu. Innan kunde han ta en powernap på 5 min någon gång i månaden, men nu slocknar han i flera timmar i sträck utan att störa nattsömnen. Han har alltså blivit som mig ;)

Han är fortfarande sjukskriven och kommer att fortsätta att vara det en tid framöver, samtidigt som han i lugn takt försöker komma tillbaka till vardagslivet igen. I påsk börjar han på rehab och förhoppningarna är stora att han där kan få hjälp med hjälpmedel och verktyg till att, så småningom, kunna gå tillbaka till ett fungerande arbetsliv igen. Vi är hoppfulla, tacksamma och otroligt glada att han mår så pass bra som han gör, men ilskan över att det överhuvudtaget hände har ännu inte helt gått över. Det kommer att ta tid att läka dom såren hos både honom och mig.

Men ja, framtiden ser ändå ljus ut och att våren är på ingång piggar alltid upp humöret, fast vi skyndar fortfarande långsamt. Nu väntar som sagt rehab och sedan en del återbesök till neuroenheten, kardiologen och synundersökningar, men det tar vi när den dan kommer^^
Stort tack för allt stöd ni gett oss!