lördag 8 september 2012

En nyttig lärdom

En dag kom en man in i butiken för att köpa knappar. En dryg man. En sån där man som har en uppnosig "jag är bättre än dig, kvinna" attityd och som gav mig anklagande blickar och djupa suckar när jag inte hade skjortknappar i exakt den nyans som han ville ha.
Det tog knappt en minut innan jag önskade att han skulle lämna butiken fortare än fort, men jag insåg snart att jag nog inte skulle bli av med honom innan jag trollat fram det han behövde. Jag, simpla kvinna, behövde väl bara göra ett bättre jobb så skulle knapparna dyka upp av sig själva?!
Men så förändrades plötsligt något...

Medan vi stod där bredvid varandra och försökte hitta den där "perfekta" skjortknappen gjorde jag små tappra och tafatta försök att lätta på stämningen och plötsligt var det som att mannens dryghet bara försvann! Den liksom rann av honom. Hans axlar sänktes sakta ner en aning och innan vi visste ordet av så stod vi där och pratade lättsamt om väder och vind och livet, vi skrattade och matchade knappar och hade det jättetrevligt ihop.

Det tog lång tid, men till slut hade vi fått ihop alla knappar som han behövde, men vi blev ändå kvar och fortsatte att prata. På knagglig invandrarsvenska berättade han om sin familj som var fast i Mellanösterns oroligheter och hur han kände lugn i att hans fru och barn iallafall var i säkerhet i Sverige. Vi pratade om jobb och sömnad och jag kände att jag inte alls ville att mannen skulle gå längre!
Det var någonting med honom som berörde mig på ett så behagligt sätt. Han kändes som en fin vän trots att jag inte ens visste hans namn!

Flera dagar har nu gått sedan mötet och jag tänker fortfarande på det ibland. Det var ett sånt där möte som händer så sällan, men som berör så mycket. Ett möte som gav mig en tankeställare och lärde mig en läxa och det var att man aldrig ska döma folk efter utseende eller attityd! Eller hunden efter håret, som man säger.
Jag bemötte en man med respekt, välvilja och vänlighet och fick träffa en mycket fin och trevlig människa som gömde sig bakom dryghet och attityd och det värmde mig ända in i hjärtat så vad ni än gör i livet; Döm aldrig en människa för tidigt och ta vara på alla fina möten du kommer att få uppleva!

6 kommentarer:

Nika sa...

Underbart!

Annika sa...

Underbart!

Lilla Anka sa...

Bemöt andra så som du själv vill bli bemött, precis så som du gjorde. Så tror jag att vi får en helt annan värld av förståelse och möten som kan förändra till det bättre! Kramar och tack för att du delade med dig av händelsen!

Eva Herremo sa...

En riktig solskens historia.
Men visst är det lätt att få fel inställning till människor.
Härligt med trevliga och goa människor..

Helena sa...

Hejsan,

Det var just det här som jag gillade med att jobba extra i en zooaffär i ca 15 år - för länge sedan.
Att möta olika mänskor och snacka med dem ...
Det var så totalt anna än mitt dagliga jobb så det var avkopplande på ngt sätt.
Kul att höra din historia!

Ha det bra!

skapa och inreda sa...

Ett mycket givande inlägg.