tisdag 27 november 2012

En tankeställare om priser...

Just nu pågår det en spännande debatt på Facebook som jag nyfiket följer. Den handlar om hur mycket vi handarbetare borde ta betalt för våra alster.


Alla vi som pysslar och handarbetar vet att det är en sjukt dyr hobby vi ägnar oss åt. Vi lägger nog alla ner otaliga tusenlappar på att göra det vi älskar, men när det kommer till att sälja och prissätta våra färdiga produkter blir vi väldigt fega. Många tar knappt ut garnkostnaden och timpenning för arbetet är inte ens att tänka på!
Men hur har det då blivit såhär?

Förr i tiden var handarbetet en syssla för dom fattiga. Man sydde, stickade, virkade och lagade och det man inte behövde sålde man, till det finare folket, för en liten peng som gick till mat åt familjen.
Det finare folket då? Handarbetade inte dom?
Jo, visst handarbetade finfolkets kvinnor också, men mest på ett socialt sätt och då stickades det knappast grova raggsockor.
Nej, finfolket betalade för det handarbetade man behövde och eftersom det inte räknades till någon fin konstform så betalades det sparsamt.

Om det är denna syn på handarbetandet som lever sig kvar i samhället vet inte jag, men nog är det hemskt snålt betalt i den här hobbybranchen. Medan en konstnär kan få tusenlappar för en oljemålning får vi stickare knappt tillbaka pengarna för garnet. Trots att vi jobbat lika hårt för att färdigställa produkten.

Men sen är det också det där med att vara privatperson.
Vi säljer uppstickade plagg i garnaffären där jag jobbar och med företaget i ryggen så är det inga problem att ta ordentligt betalt för både garn och tiden det tagit att sticka. Kunderna höjer ofta inte på ögonbrynen utan många betalar för detta fantastiska och unika hantverk.
Men när man sedan ser en privatperson sälja något uppstickat på tex en marknad. Ja, då har priserna sjunkit rejält mot butikens priser och kunderna rynkar nu istället på näsorna över "dessa hutlösa priser".

Tyvärr har jag inte något svar på varför det är såhär. Jag önskar bara genom detta inlägg få folk att öppna ögonen för hur det faktiskt ligger till. Vi handarbetare måste gå ihop och sträcka på oss och våga ta betalt för det unika vi tillverkar.
Och till alla ni som inte själva handarbetar och som kanske tror att vi handarbetare tar ut överpriser ska här få ett exempel på vad saker egentligen kostar;

Exempel:
1 par handstickade raggsockor i herrstorlek.

(Observera att detta är ca-priser och att det självfallet skiljer sig från olika butikskedjor/privatpersoner. Detta är information som jag fått fram via research på internet).

Hemstickat:
Garnåtgång: ca 4 nystan à 35kr = 140kr.
Tid: ca 4-5 timmar per socka (iaf för mig). Minimilön/timme 70kr = 560kr-700kr
Total kostnad: ca 640kr / sockpar

Maskinstickat för klädbutiker:
Garnåtgång: ca 200 gram à 10-15kr / 100g
Tid: En fabrik i Asien kunde producera upp till 8 par sockor /timme. Minimilön / timme ca 6,50kr = 0,80kr
Total kostnad: ca 32kr

Så om nu stora klädbutiker säljer sitt par raggsockor för 99kr så gör dom en vinst på 67kr / paret.

Säljer jag mina sockor för 250kr / paret tycker folk att det är på tok för dyrt, men i själva verket säljer jag till ett sådant underpris att jag förlorar 390kr i material och tid inklusive all kärlek jag tillfört under arbetets gång. Den kärleken dör fort när folk rynkar på näsan och mumlar nedvärderande ord om hur löjligt dyrt det är.

Fundera på detta nästa gång ni ska prissätta/handla handarbetade produkter!

4 kommentarer:

Suss sa...

Amen! Tycker du med säljer dina fina alster alldeles för billigt! Har själv konstaterat att det är inte värt det att virka för att sälja, tar alldeles för många timmar som jag inte vill lägga på någon annan än mig själv och vänner och bekanta. Inom sömnad däremot kan man om man är duktig få ut en hyfsad "lön", tar mindre tid att massproducera sydda mössor än virkade. Sen finns det andra, som virkar för virkandets skull och som vill göra sig av med det som blir över (hur många dukar eller raggsockor behöver man..) och säljer billigt, men det leder till prisdumpning det med... Svårt svårt.

Frida Loppan sa...

Jag sålde på en julmarknad i helgen och då hade jag en kund som skulle köpa en dregglis. Jag hade en prislista framme där det stod 50 kr/st. Hon stod länge och valde och kände och provade på barnet och valde tillslut en. Då sa jag "Det blir 50 kr", då tittade hon på mig och lade ner den igen och tackade för sig och gick. Även om just dregglisar ofta görs av stuvbitar som blir över så är de ju inte gratis att sy. Tyg + fleece + knapp + tråd + lappen med mitt namn + tid.
Tack för ett bra inlägg!

Lapp-Lisa sa...

Du har helt rätt. Det är så svårt att ta och få betalt för sitt jobb. Slöjd/hantverk i stort är undervärderat, men textilt hantverk är det ännu svårare att få betalt för. Det är ju också nåt som traditionellt sett mest kvinnor befattat sig med.
Det är hemskt trist med rynkade näsor och höjda ögonbryn. Hela synen på hantverk (det är inte pyssel) borde förbättras.

Sofia sa...

Mycket bra inlägg! Tråkigt att det är så sanningen ser ut :(