torsdag 27 februari 2014

Det blir bättre!

Tre veckor har gått och nu vågar jag äntligen berätta att läget är stabilt!
Min sambo kom hem i måndags efter en tid med intensivvård, vårdavdelning och rehab efter sin stroke. Han är långt ifrån frisk och kampen kommer att fortsätta med dagrehab och mycket vila, men det finns gott om hopp att vår vardag kommer att bli bra igen. Men som sagt, det kommer att ta tid, men den tid det tar får det helt enkelt ta.

Själv har jag åkt en sjuhelsikes berg-och-dalbana dessa veckor och efterdyningarna är väldigt jobbiga. Sömnen är helt kaos, vissa nätter sover jag 13 timmar och andra nätter 3 timmar. Tankarna far fortfarande runt i tid och otid, men det blir bättre. Jag tar dagarna som dom kommer och ger mig tid att vila samtidigt som jag tar hand om min sambo och våra barn. Jag läker också sakta men säkert^^

Något som verkligen hjälpt mig i tunga stunder har varit stickningen och virkningen. Dom första dagarna gick det inte så bra, men så snart jag började få fason på att sticka så fick jag vila från tankarna. Detta resulterade i bland annat en kofta, en tröja och en virkad lampskärm. Bra terapi det där!
Väldigt olikt mig så kunde jag sitta flera timmar i sträck vid sjuksängen och bara sticka slätstickning, jag som annars avskyr att bara sticka slätt då det är så tråkigt. Fast att få en ny kofta var inte alls tråkigt^^















3 kommentarer:

Nenne sa...

Har kikat in här lite då och då och hoppats! Massor.
Så härligt att läsa dina rader.
Och visst mår man bra när tankarna får vila med lite handarbete!

Din kofta är jättefin.

Min första virkade kofta enl ditt mönster blev klar i veckan. Nu är jag inne på den andra. En perfekt födelsedagspresent till kusinen ju!

Ha en underbar helg!

Anonym sa...

Åh, vad roligt att höra att det går framåt! Apropå det du säger om stickning: det var nära att jag skrev en rad under förra inlägget om hur handarbete hjälpte mig när min man var sjuk. Men det låter liksom så banalt i förhållande till sjukdom och elände. Att sitta och sticka/virka något lagom monotont är oerhört avkopplande när ens tankar egentligen skenar åt alla möjliga håll.

Kram från Lola

Rigmor S Volden sa...

Så mye fint og flott du lager :)